Tre veckor kvar!

Hej allihopa, vi hade nu tre veckor kvar av denna vistelse. Trevlig Lördag säger jag eftersom jag nu sitter i Skälsmara framför tangenterna mina och blickar tillbaka mot de tre veckorna vi hade kvar på ön denna gång. Det är ganska precis en vecka sedan vi kom tillbaka till Ingarö.

Ibland händer det ju saker som gör att det helt enkelt tar emot att göra det ena eller det andra.

Som att skriva vilket jag ändå tycker om och har beslutat mig för att göra eftersom det även känns som en bra terapi för mig.

De senaste månaderna har vi träffat otroligt mycket trevliga människor, ofta i samband med spelningarna på DAM, som har känts väldigt berikande och lyckade.

Den 3 Oktober

Måndagen den 3 oktober var en sån där riktigt härlig kväll. Alla var glada, det kändes verkligen i luften att det var så där lite extra feststämning! Låtarna stämde till 100%, publiken förmedlade sitt gillande och en av servitriserna fyllde år.

Någonstans omkring halva spelningen kommer Jan Gunnar, precis som han brukade om det skulle sjungas nåt särskilt, om det var födelsedag eller så med en lapp där han skrivit: “Sjung Happy Birthday till Servitrisen Zaray”.

Så blev det naturligtvis med hurra-rop och allt. Det är förresten verkligen ett helt fantastiskt gäng som jobbar nere på DAM Gastrobar i cc San Agustin. Hipp hipp Hurra!

Jag äter aldrig innan en spelning utan jag får alltid min absolut perfekta Rare Ryggbiff med Pommes efteråt. Det gör ju att man kan sitta och slappna av och prata med både nya och gamla vänner och bekanta en bra stund efteråt. Lite längre än vanligt denna kväll.

Väl hemma satte vi oss och varvade ner på vår underbara balkong med “havs-utsikt”
(hört det förr?) över både Atlanten och vårt cc San Agustin. Vädret var ju åter till det normala igen med omkring 26 grader och klockan var kanske strax efter klockan ett natten mot den 4 oktober. Bilden ovan är dock tagen på dagtid förstås. Här under syns nattvyn.

Något allvarligt

Plötsligt hör vi sirener och ser ambulanser som åker in till shoppingcentret. Vi förstår att det hänt något allvarligt och vi vet ju också att det vid denna tidpunkt inte är särskilt många fler där nere, än dom som vi faktiskt känner. Man hör upprörda röster som vi tycker oss känna igen och en till en början odefinierbar oro smyger sig på. Ringer samtal utan att få svar, skriver sms likaså utan att få svar och känslan av att det faktiskt hänt något som kommer att beröra oss alla kommer allt närmare.

Har man som jag under 30-talet år arbetat inom ambulanssjukvården, kan man måla upp både det ena och det andra framför ögonen. Utan att gå in på exakt VAD som hänt, så får vi dagen efter ett samtal från en av våra grannar, en vän på Monte Rojo som berättar att Jan Gunnar nu ligger på Insular i Las Palmas och är medvetslös.

Detta kommer ofrånkomligt att lägga sordin på den närmaste tiden och en oro för vad som ska hända. 11 dagar senare får vi det grymma beskedet att Jan Gunnar numera är en Ängel.

Till minne av Jan Gunnar

Den 19 oktober har vi, eftersom familjen som driver DAM Gastrobar vill det, en musikkväll till minne av Jan Gunnar. Ett fantastiskt blomsterarrangemang med ljus och fotografi av Jan Gunnar är uppställt alldeles intill min enkla “scen”. Jag inleder med Robbie Williams fina låt “Angels”.

Jag läser upp dikter av Torbjörn, vän till familjen och Birgitta, som känt Janne i massor av år. Vi har en tyst minut innan vi spelar Pughs låt “Mitt Bästa för Dig” som för kvällen fått text av Torbjörn Sjöberg och denna kväll får heta “Vårt Hjärta För Dig”. Det blev en väldigt fin kväll och hyllning till Jan Gunnar som helt säkert satt där uppe i sin Brynäs-tröja och tittade ner på oss.

Livet måste gå vidare

Ja precis så, livet måste gå vidare och en av dagarna tog vi mc:n ner till Puerto Mogan. Det är från början en liten fiskeby på öns västkust som blivit alltmer populär.

Och i takt med det har man slagit upp ett antal större hotell här nere. Väldigt badvänligt är det då det är bra vågbrytare som ramar in stranden. Efter “Hermine” har det faktiskt blivit ganska mycket envisa flugor som kan vara störande då man sitter på en strandrestaurang.

Här fick vi se att det faktiskt funkar kanon med en vanlig oljelampa.

Bye Bye GranCan

Så var det dags att säga Bye Bye till GranCan och styra kosan mot Ingarö. Men vi ses snart igen och i Januari kommer mer musik av Trubaduren Sven Michael nere på DAM Gastrobar. Hej Hej! Från Mej!

Visningar: 97